En (inte så) stilla natt

Julen har både kommit och gått, och som alltid känns det som om tiden har rusat fram. Varje år har jag samma visioner om en stilla och högtidlig helg med nära och kära, och varje år går den drömmen i stöpet. Nära och kära, visst, men stilla… inte under denna livstid. Det är nog bara att acceptera att julen och förberedelserna inför den är det stressigaste som finns, inte minst när man jobbar med musik som vi gör! Lite grann får jag nog skylla mig själv. Sedan jag köpte ett nytt objektiv och andra tillbehör till min kamera har jag, om det nu ens är möjligt, börjat fota ännu mer. Musiksamlingarna har avlöst varandra både i skolan och i kyrkan och kameran har gått varm vid varje tillfälle. Har man inte nog med jobb så skaffar man sig, eller hur är det de säger? Även om det känns fel att kalla en så rolig hobby för jobb.